Video: Kläder med dun- eller syntetfyllning, vilket är bäst? - barrabes.com
We use first- party and third- party cookies in order to optimize and allow web browsing, and based on your browsing habits to improve our services and offer you a better shopping experience.
Necessary for browsing, guaranteeing security and the correct functioning of our services, for example online shopping, access to your user area, and help from customer service.
Analitics and optimization
These allow us to study visitor browsing behavior in order to optimize our website, add new functions, and improve performance.
Personalization
These allow us to optimize the browsing experience on our website and to show you personalized content, for example suggestions based on your favorite products or pages you've visited.
Behavioral Advertising
We store data about your interests and browsing history in order to show you personalized ads based on your browsing profile, interests and demographics.
Video: Kläder med dun- eller syntetfyllning, vilket är bäst?
För- och nackdelar med båda systemen
Historiskt sett har de bästa värmeisolerade jackorna för friluftsliv, alpinism och skidåkning varit tillverkade i dun.
Anledningen var uppenbar: dun av hög kvalitet har en fantastisk förmåga att komprimeras och expandera. Till mycket låg vikt uppnår dun en stor volym som bibehåller stor mängd värme, samtidigt som det kan komprimeras och uppta mycket liten plats i en komprimeringspåse. Dun formar en tredimensionell barriär som bibehåller luft.
Syntetmaterialen var i jämförelse inte lika formbara och dess komprimerings- och expansionsförmåga var mycket mer begränsade, därför användes de på jackor av enklare modell. Syntetmaterialet bildade en plan barriär som skydd mot kylan.
Dunklädernas popularitet har haft sina upp- och nedgångar genom åren. Traditionellt var dunkläderna, särskilt jackorna, lätta men voluminösa plagg med begränsad rörelsefrihet på grund av volymen. De användes vanligtvis som ett tredje skikts-plagg vid vila eller aktiviteter som krävde lite rörelse. Den här typen av kläder används fortfarande, då det är nödvändigt, och de är då oslagbara. Vi tänker framförallt på dunoveraller för expeditioner.
För några år sedan började man designa en ny typ av jackor, tighta, atletiska och inte alls så voluminösa. De var tänkta att användas som ett andra skikt, som en ersättning för fleecejackor, eller som tredje skikt vid fysiska aktiviteter, och dunplaggen fick därmed en renässans. Denna typ av jackor är mycket bekväma: de är lätta, de upptar liten volym och är varma, man kan ha dem på sig för jämnan då de inte stör din rörelsefrihet, men de kan även användas som ett värmande plagg när man står still, t.ex. vid en standplats. Det är ett plagg med mycket bättre värmeförmåga än ett syntetplagg med samma vikt.
Man skulle kanske därför kunna tro att dunplaggen passar för alla tillfällen. Men så är det inte. Dunet har en stor fiende: fukt. Vått dun förlorar nästan alla sina egenskaper, på ett liknande sätt som våt bomull. Syntetplagg däremot behåller en del av sin värmekapacitet även i fuktigt tillstånd, på ett liknande sätt som ull.
Under de senaste åren har emellertid situationen förändrats, tack vare ny design och nya behandlingsformer av dunet. Å ena sidan klarar dunet av fukt på ett bättre sätt, å andra sidan har det kommit fram nya syntetiska material, ”syntetiskt dun”, som efterliknar dunets egenskaper. Exempel på detta är Thermoball från The North Face, och Cirrus från Rab, vilka kan jämföras med dun av kvaliteten 70/30.
DUN OCH ETIK
Dun var mycket ifrågasatt för några år sedan på grund av de metoder som användes när dunet plockades från djuren och de förhållanden under vilka djuren levde. Å ena sidan plockades dunet ibland från levande djur, vilket hävdades ge högre kvalitet; å andra sidan kom en del dun från djur gödda för produktion av foie gras.
De stora varumärkena vidtog åtgärder i frågan, och ingår nu i OIA, Sustainability Working Group, och European Outdoor Group. Dessa två grupper har lyckats uppnå en garanti på att medlemmarnas dun är spårbart, att det endast är en biprodukt, att det aldrig kommer direkt från levande djur, och att djuren är uppfödda under lämpliga omständigheter. På så sätt får de certifikatet RDS, Responsible Down Standard, eller Global Traceable Down Standard (Global TDS).
De flesta godkänner ej användningen av fjädrar från Asien, som är svåra att spåra. De varumärken som Barrabes säljer har undertecknat de internationella avtalen för dessa grupper och använder dun från Centraleuropa, från små certifierade gårdar för att på så sätt säkerställa att materialet uppfyller de etiska normer som krävs.