Cookies Policy
We use our own or third-party cookies to offer the best navigating experience and service. If you continue navigating, it will be understood that you accept our Cookies Policy
BLOG | BARRABES VÄNNER | 09 March 2016

Glada dagar i Rjukan, Norge

Äntligen en resa till Rjukan, Norge! Jag har sett bilder, filmer och hört folk prata om Rjukan ända sedan jag började klättra is för 3 år sedan. Äntligen var det min tur att få åka dit.


Rjukan är en liten by som ligger i Telemark, Norge, och räknas till ett av de bästa resmålen i Europa om man vill ha isklättring i alla grader upp till WI7. Det som främst kännetecknar Rjukan är den höga koncentrationen av isar, korta anmarscher och mycket skugga då byn ligger mitt i Vestfjorddalen, omgiven av berg.

Vi var sex personer, uppdelade i två bilar, som åkte från Stockholm torsdagen den 18 februari. Resan tog cirka 10-11 timmar, eftersom vi åkte via Norrköping för att hämta upp min replags- polare Johan. När vi kom fram passade vi på att gå igenom utrustningen innan vi gick och lade oss.

DAG 1
Äntligen morgon och dags att se om alla rykten stämde. Vi slängde i oss frukosten och begav oss mot Upper Gorge. Johan som varit där 3- 4 gånger tidigare hade en plan för oss och vi började med en WI5, Sabbotørfossen, för att känna av platsen. Sabotørsfossen är en riktig klassiker med tre replängder och allt kändes mycket bra för oss bägge två. Efter att vi ätit lunch var det dags för ännu en led, Nye Vemorkfoss, WI5. Både Johan och jag gick fram och kände på den fristående istappen innan tog vi beslutet att inte fortsätta eftersom den började spricka upp rejält när vi satte yxorna i den. I och med detta beslut så det fick bli en mixad tur vid namn Tanja, M5, precis till höger om Nye Vemorkfoss. Graden kan dock diskuteras. Johan drog iväg och insåg att den var betydligt bökigare än väntat och mitt i allt lyckades han kasta ner sin ryggsäck till mig. Jag beslöt mig för att klättra upp som andreman med två ryggsäckar på ryggen, vilket blev både väldigt varmt och tungt, och väl uppe rann svetten trots kylan. Dagen blev mer än lyckad och när vi inväntade det andra replaget som bestod av Åsa och Fredrik så kom ett gäng med britter fram och pratade en stund med oss.

När vi kom tillbaka till våran hytte var redan bil ett, och därmed med replag ett som bestod av Micke och Andreas, på plats och matlagningen var i full gång. Vi verkade alla ha haft en fantastisk dag och såg fram emot morgondagen.

DAG 2
Johan och jag hade bestämt oss för att göra ett försök på Juvsøyla WI6, en 60 m hög pelare av vertikal is. När vi vaknade och klev ut genom dörren så insåg vi att det hade det kommit cirka 15 cm pudersnö och temperaturen hade stigit till 0 grader. Åsa och Fredrik åkte med bil ett till Krokan, medan Johan och jag åkte tillbaka till Upper Gorge. Stämningen var fokuserad och när vi svängde av väg 37 mot parkeringen insåg vi att vi var tidigast ute av alla klättrare och till och med tidigare än plogbilen. Det var bara att dra på ryggsäckarna och dra iväg. Efter ungefär 45 minuters promenad stod vi vid insteget. Vi packade ned allt nödvändigt i en ryggsäck istället för två, tog på stegjärn och rackade på. Under den första ispassagen och snöfältet struntade vi i att använda rep, förhållandena såg riktigt fina ut. Det hade gått några mindre laviner, under natten och tidig morgon, efter allt snöande men allt kändes helt ok när vi passerade. Den första ”riktiga” replängden var cirka 50-60 m lång och bestod av flackare is som avslutades lite brantare. Väl uppe vid foten av pelaren droppade det vatten från alla håll och kanter. När jag tagit mig dit så hade jag ingen känsel i händerna och fick så kallade ”screaming barfies”, vilket innebär en stund av obeskrivlig smärta i händerna när blodet börjar cirkulera igen. Om ni skulle vilja läsa mer om detta fenomen så räcker det med att googla ”screaming barfies”. Johan var bestämd, och laddad för att göra ett press på den 60 m höga pelaren, och skyndande sig därför iväg för att inte stå i skottlinjen av allt kallvatten som kom uppifrån. Den nedre delen av pelaren såg ut som blomkålshuvuden på höjden och var inte alls enkel att få fast yxorna i. Efter 15 min började Johan att jämra sig, nu var det hans tur att få ”barfies”. Jag hängde ungefär två timmar på standplatsen, något som skulle kunna beskrivas som en två timmar lång kalldusch, innan repen sträcktes. Frusen och blöt rensade jag rent standplatsen från isskruvar och annan utrustning och började klättra. Mina handskar var som två blöta disktrasor och efter en stund domnade händerna bort ännu en gång. Under en kort period kom det väldigt många svordomar ur min mun och helt plötsligt började blodet flöda ut i händerna igen, ni vet nu vad det innebär. Jag lyckades ställa mig rätt bra under tiden och jag kände hur smärtan åt upp min hjärnkapacitet. När processen var över var det bara att kämpa vidare uppåt. Det var riktigt tungt och blev bara tyngre och tyngre för varje skruv som jag skruvade ut och hängde på selen. Det var en fruktansvärd lättnad när isen rundade av och Johans orangea hjälm syntes, jag hade då klättrat i ungefär en timme. Plötsligt sprack molnen upp och solen började skina, vi skyndande oss nu att äta och dricka.

Den första firningen ner var nog en av de vackraste jag gjort! Helt fritt hängandes intill en 60 m hög ispelare, högt upp i en dal i Norge med strålande sol.

När vi kom till bilen var både Johan och jag väldigt trötta, men mycket nöjda och glada! Jag misstänkte att jag hade vatten i min vänster sko efter ”kallduschen”, så jag snörade fort av den, vände på den och ut kom vattnet. Det hade runnit innanför byxor, längs benet och ner i skon, men vad gör det när man får klättra så coola och fina leder? Det var värt varenda droppe i skon!
Även denna dag avslutades med en god middag med äppelpaj till efterrätt.

DAG 3
Dags för hemresa, men före hemresan drog vi i bil två till Krokan för att köra lite kortare leder medan bil ett begav sig av rakt hemåt. Solen sken och det sägs ju att man ska sluta när det är som bäst. Efter en halvdag av klättring så bytte vi alla om i solen, vid bilen, och det var så varmt att man hade lust att sätta sig i en solstol och ta en öl istället för att köra hem.

Tack till alla inblandade för en härlig helg!

Joel Nyberg

Taggar: vanner

Senaste inläggen

Kommentarer

Du måste vara inloggad på barrabes.com för att kunna skriva ett inlägg Klicka här för att logga in
Det finns inga kommentarer till den här produkten.

Presentkort
Med Barrabes Presentkort blir det alltid rätt!
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Vill du få information om våra erbjudanden och nyheter
Följ oss
Håll dig uppdaterad på vad som händer på Barrabes.com
Tveka inte, kontakta oss
Kontakta oss
eller ring till
018-444 56 10
(Öppettider: Måndag till torsdag 8:30-18:00. Fredag 8:30-14:00)
Sverige  |  España  |  Deutschland  |  France  |  United Kingdom  |  International