Cookies Policy
We use our own or third-party cookies to offer the best navigating experience and service. If you continue navigating, it will be understood that you accept our Cookies Policy
BLOG | REPORTAGE | 07 January 2016

Gradering vid klippklättring

Graderingen av klätterleder fungerar som ett hjälpmedel inom klättringens värld. Den fungerar vägledande och hjälper oss att bedöma om den klätterled vi valt passar våra personliga förutsättningar vad gäller styrka och teknisk kunskap. För att kunna få en precis referens att utgå ifrån är det viktigt att på ett korrekt sätt kunna avläsa och tolka denna blandning av siffror och bokstäver. Vi är självklart inte tvingade att ta del av graderingssystemet innan vi börjar klättra, men det kan vara ett användbart verktyg som kan hjälpa många klättrare.
Att känna till klätterledens gradering påverkar i hög grad klättraren psykologiskt, något som är påtagligt då vi klättrar en led för första gången. Bra och tydlig information har utan tvekan en psykologisk positiv effekt. Å andra sida, om vi har tillgång till alltför detaljerad information kan denna förta känslan av äventyr och spänning, en nog så viktig detalj när vi beger oss ut.

Att upptäcka nya klätterleder är något grundläggande inom klättringen, och att bestämma dess svårighetsgrad beror på den tekniska kunskapen hos dem som klättrar lederna för första gången. De mer erfarna klättrarna är de mest lämpade att göra en nytur och det är viktigt att dessa har någorlunda gemensamma utgångspunkter för att kunna skapa en gemensam global måttstock. Det är viktigt att dessa är kvalificerade klättrare som har tillräckligt med självförtroende för att öppna leder med hög gradering. Samtidigt måste dessa klättrare ha stor erfarenhet av att klättra på många platser med olika typer av graderingssystem med varierande svårighetsgrad. På så sätt undviker de risken att rutinmässigt klättra och gradera nya leder i ett och samma klätterområde, vilket skapar uppenbara risker när det handlar om gradering. För att vara kapabel att korrekt gradera en led måste klättraren också ha stor teknisk kunskap. Den som gör en nytur måste i första hand utgå från en övergripande och objektiv gradering, och inte utifrån sin egen kapacitet som klättrare, vilket skulle leda till en felaktig bedömning av svårighetsgraden.

NYA KLÄTTERLEDER
När vi ska bulta en led för första gången kan vi dels göra det uppifrån, genom firning och fasta rep, eller nedifrån genom att tradklättra eller aidklättra leden. I det första fallet firar sig klättraren nedför klippan med hjälp av ett fast rep, studerar leden, och fäster expanderbultarna på lämpliga ställen. Klättraren kan härigenom observera de mest komplicerade passagerna och bestämma säkringspunkterna i förhållande till dessa. Därefter börjar klättraren klättra leden nedifrån och kan på detta sätt sedan gradera den.

Att bulta en led nedifrån kräver däremot en annan mentalitet. När leden har valts ut, måste vi bestämma oss för om den ska tradklättras eller aidklättras, och under tiden vi klättrar placerar vi ut expanderbultarna. Det är en delikat uppgift att borra samtidigt som man klättrar, särskilt om man befinner sig mitt på en slät klippa, i sådana fall får vi överväga möjligheten av använda artificiell teknik för att kunna placera bultarna. Om detta inte är möjligt måste vi klättra vidare, och därmed förlänga avståndet till nästa säkringspunkt, tills vi hittar en stadigare plats där man kan vila. Det är en fråga om förhållningssätt och etiska principer. För att kunna fästa borrbultarna bultar många klättrare en led genom att aidklättra den, för att sedan tradklättra leden och på så sätt gradera den korrekt.

Vi graderar alltid med utgångspunkt från ledens svåraste del, både vad det gäller leder på en, eller flera replängder. Om leden innehåller passager med både trad- och aidklättring använder vi samma system, med den högsta graden för respektive klättringsmetod. En del ledbeskrivningar anger den minimigrad som vi måste vara kapabla att klättra för att kunna klara av leden. T. ex.: El Nose (VI 6C A2) eller 8a.

VI: Det tar mer än en dag att fullfölja leden. Hög svårighetsgrad i form av både trad- och aidklättring.

6c: Ledens högsta svårighetsgrad för tradklättring

A2: Ledens högsta svårighetsgrad för aidklättring

8a: Ledens högsta svårighetsgrad om vi tradklättrar hela leden.

Som vi kan se kan vi dela upp graderingen i relation till svårigheterna, och om det finns möjlighet att tradklättra leden.

GRADERING VID BOULDERING, TRAD- OCH SPORTKLÄTTRING
Ledens gradering baseras på dess tekniska svårighetsgrad, yttre faktorer är däremot inte inräknade, som t.ex. typ av säkringssystem, höjd, väderleksförhållanden, fallfaktor, etc. En led graderad till 6+ borde kräva lika stor ansträngning vare sig den är två minuter från där vi parkerat bilen eller 500 meter ovanför marken. Den tekniska svårighetsgraden är densamma men de yttre omständigheterna är olika, detsamma gäller en 6+ jamklättring eller en sportklätterled med gradering 6+. Den tekniska svårighetsgraden är densamma, men att säkra utrustningen är betydligt svårare vid jamklättring. Personen som graderar leden måste koncentrera sig på hur ansträngande den är, flyttens svårighetsgrad, och inte koncentrera sig på psykologiska faktorer och yttre omständigheter. Sanningen är dock den att dessa faktorer trots allt påverkar hur man graderar en led, även om så inte bör vara fallet.

I Sverige används en graderingsskala med siffror, nordisk gradering. Skalan är öppen och sträcker sig från de lättaste lederna som graderas runt 2-3, upp till de i dagsläget svåraste svenska lederna, runt grad 9. För att ytterligare fingradera skalan läggs ett + eller – tecken till siffran: 5, 5+, 6-, 6, 6+, etc. Nybörjare brukar kunna klättra leder i graderna 3-5. Från grad 6 och uppåt kan man säga att det krävs talang, eller målmedveten fysisk och teknisk träning, samt regelbunden klättring. I Sverige används i vissa fall även den franska graderingsskalan, framför allt vid bouldering och sportklättring (se nedan).

I många andra europeiska länder används den franska skalan vid klippklättring. Den börjar med nummer 1 och sträcker sig i dagsläget upp till 9, och är en öppen skala som har möjlighet att utvecklas. Vid grad V(5) börjar svårigheterna att märkas för en medelduktig klättrare. Till dessa grader kan man lägga till symbolerna + eller – för att på så sätt fingradera skalanytterligare. Till siffrorna 6, 7, 8, 9, etc. lägger man till bokstäverna a, b och c tillsammans med + eller –, och vi får därmed en betydligt mer detaljerad graderingsskala. Ju högre grad, desto större är skillnaderna på undergraderna. I Tyskland, England, Australien och USA använder man andra typer av graderingsskalor.

Det nordamerikanska graderingssystemet började att användas i Yosemite, därav sitt namn (YDS, Yosemite Decimal System). Gradering inleds med Klass 1, som helt enkelt är att gå, till Klass 5 för klippklättring med rep. Från Klass 5 börjar man att lägga till ett system av decimaler tillsammans med bokstäverna a, b, c och d för att fingradera skalan. En detaljerad jämförelse med den franska graderingsskalan kan ni se i tabellen nedan.

Denna gradering används både vid sportklättring,såsom vid jamning, på klätterväggar, och på klippklättring.

GRADERING VID AIDKLÄTTRING
Säkringsmaterialet som utnyttjas under klättringen av en replängd kan användas på två sätt: både för att säkra, och för att kunna ta sig vidare uppåt. Vid tradklättring använder vi utrustningen för att förhindra ett möjligt fall, medan vi i aidklättring både greppar eller hänger i säkringarna för att kunna klara av ett flytt, utrustningen används för att kunna klättra vidare.

Sättet att gradera aidklätterleder är något mer komplicerat än när det gäller tradklättring. Tills i början på 1970-talet baserades graderingsskalan på väggens lutning. Om väggen var vertikal graderades den som A1, om det var ett överhäng graderades den med A2 samt om det handlade om ett taköverhäng betraktades den som A3. Idag baseras graderingen på förstemans eventuella fallängd, och den skaderisk som detta fall skulle kunna medföra. Ju mer skada ett fall skulle kunna åstadkomma desto högre gradering.Handlar det om ett rent fall, d.v.s. att du under nedfärden inte slår i klippväggen, graderas leden som lättare, än då risken finns att du slår i klipphyllor, avsaster eller stenblock. Graderingsskalan för aidklättring är fast, alltså inte öppen som tradklätterskalan. Den lättaste graden är A0 och den svåraste är A6. Skalans gradering kan inte sträcka sig över A6, då ett fall på en led A5+ eller A6 kan innebära livsfara för klättraren.

Graderingen av leden influeras inte av vilken typ av utrustning som används, utan istället om den står emot ett fall eller inte, och i graderingen inräknas även om fallet är rent. I dagsläget är tendensen att i största möjliga mån klättra utan att använda slagbultar och istället använda material som kan placeras och tas bort utan att använda hammare. Wallnutz, brassies eller mikrokilar passar ofta perfekt i gamla bulthål, och underlättar klättringen och säkringen under bestigningen. Utifrån detta har en ny gradering fötts: C, som i Clean.

  • Ab: Aidklätterled med burils. Leden är utrustad med burils och rivets.
  • Ae: Utrustad aidklätterled. Leden är utrustad med slagbultar, expanderbultar eller övergivna fasta säkringar (kilar, vajerbultar, etc.)
  • A0: Vi klättrar genom att gripa tag i säkringarna och använder inte stegar.
  • A1 eller C1: Lätt aidklättring. Enkla och solida förflyttningar, vid fall så bör säkringarna stoppa fallet. Det tar mellan 1-2 timmar att fullfölja en replängd.
  • A2: Medelsvår aidklätterled. Förflyttningarna är solida men kan vara något svåra. Vanligtvis finns det en eller två säkringar som enbart håller för kroppsvikten och andra som håller för ett ordentligt fall. Potentiella fall på mellan 5-10 meter, men utan fara. Det tar mellan 1-3 timmar att fullfölja en replängd.
  • A3 eller C3: Hård aidklättring. Nödvändigt att, med försök, kontrollera att säkringarna håller. Leden innehåller flera svaga säkringar, mellan fem och sex per replängd, som håller för vår kroppsvikt men ej för ett fall. Replängden innehåller dock ett antal tillförlitliga säkringar som stoppar ett eventuellt fall på ca 20 meter. Det tar mellan 2-3 timmar att fullfölja en replängd.
  • A4 eller C4: Farlig aidklättring: Många säkringspunkter i följd som endast håller för vår kroppsvikt, mellan 6 och 8. Potentiella fall på mellan 20-30 meter med risk för att slå i avsatser och utsprång. Nödvändigt att testa säkringen innan vi belastar den. Det tar mer än 3 timmar att fullfölja en replängd. Fall resulterar ofta i skada.
  • A5 eller C5: Extrem aidklättring. Fler än 10 säkringspunkter håller enbart för vår kroppsvikt, ej för fall. Nödvändigt att noga testa säkringen innan vi belastar den. Det tar mer än 4 timmar att fullfölja en replängd. Fall resulterar i allvarlig skada eller i värsta fall dödsfall.
  • A6: Extrem aidklättring, likt A5 men med tilllägget att inte heller standplatserna håller för ett fall. Reell risk för dödsfall vid eventuellt fall. Till dags dato finns enbart en led graderad till A6, i Fisher Towers, Utah, USA.

I slutet av 80-, och i början av 90-talet skedde en omgradering av aidklätterleder i Yosemite. Leder som från början var graderade som A5 är nu A4, och ibland till och med A3. A4 har degraderats till A3 eller A2 o.s.v. Detta berodde på den stora mängd av replag som brukat och missbrukat lederna i området. Effekter som i längden har tvingat fram en degradering av ledernas svårighetsgrad. Foto 3, aidklättring.

GRADERING AV LEDENS YTTRE OMSTÄNDIGHETER OCH FAROR
Graderingen av yttre omständigheter och risker avspeglas t. ex. i hur lång tid en klättring tar, eventuella svårigheter vid anmarschen till klätterklippan samt dess geografiska läge.

  • Grad I: Klättring i flera timmar. Samtliga svårighetsgrader.
  • Grad II: Klättringen tar cirka en halv dag att slutföra. Samtliga svårighetsgrader.
  • Grad III: Klättringen kan ta en hel dag att slutföra.
  • Grad IV: Klättringen kan ta en hel dag att slutföra. Svårighetsgrad 5 eller högre.
  • Grad V: Klättringen kan ta cirka en och en halv dag att slutföra. Den svåraste replängden har svårighetsgrad 5+ eller högre.
  • Grad VI: Det kan ta flera dagar att slutföra klättringen, både trad- och aidklättring.

Exempel: Nose (VI, 6c, A2): VI betyder att det krävs flera dagar för att klättra leden.

Innan vi tar oss till ett nytt klätterområde är det viktigt att ha med sig en förare, med uppdaterade graderingar, på så sätt är vi väl förberedda när det är dags att börja klättra. Skulle vi däremot vara mer intresserade av äventyr, så kan du skippa guideboken och dess beskrivningar av lederna. Allt handlar i grund och botten om tycke och smak.

Taggar: klippklättring

Senaste inläggen

Kommentarer

Du måste vara inloggad på barrabes.com för att kunna skriva ett inlägg Klicka här för att logga in
Det finns inga kommentarer till den här produkten.

Presentkort
Med Barrabes Presentkort blir det alltid rätt!
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Vill du få information om våra erbjudanden och nyheter
Följ oss
Håll dig uppdaterad på vad som händer på Barrabes.com
Tveka inte, kontakta oss
Kontakta oss
eller ring till
018-444 56 10
(Öppettider: Måndag till torsdag 8:30-18:00. Fredag 8:30-14:00)
Sverige  |  España  |  Deutschland  |  France  |  United Kingdom  |  International