Cookies Policy
We use our own or third-party cookies to offer the best navigating experience and service. If you continue navigating, it will be understood that you accept our Cookies Policy
BLOG | TEKNIK | 06 July 2016

Klättring i Via Ferrata

 |  Skriv en kommentar
Vad är en via ferrata och vad behöver man kunskap och utrustning för att genomföra en?
VAD ÄR EN EN VIA FERRATA?
Europas via ferrator attraherar varje år ett stort antal individer som vill njuta av bergen utan att behöva någon större kunskap om klättring och inte heller en stor mängd utrustning. En via ferrata är en klätter-/vandringsled som går i brant terräng och är utrustad med vajrar, metallsteg och ibland stegar, för att underlätta framkomsten. En via ferrata är ett mellanting mellan vandring och klättring då det ofta utförs i brant, nästan vertikal, terräng men ändå inte kräver den utrustning och kunskap som klättring kräver.

De första via ferratorna konstruerades i Alperna och Pyrenéerna under 1800-talet. Först under andra världskriget blev de viktiga, då de hjälpte förband att nå tidigare onåbara områden högt uppe i bergen. Fram till år 1917 stred de italienska och österrikiska trupperna i Dolomiterna för att få kontroll över bergstoppar, där de byggde torn för observation och eldstrid. De monterade flera kilometer av fasta rep, stegar i trä och räcken för att nå upp till topparna i den svåra terrängen. Efter andra världskriget byttes dessa ut mot stålvajrar, metallsteg och metallräcken för att bibehålla lederna.

Nuförtiden underhålls många via ferrata av olika klätterklubbar eller andra föreningar. För att klättra vissa via ferrator kan det behövas ett tillstånd för att klättra, ett tillstånd som man ibland är tvungen att betala för.

Foto 1
John Otto uppförde år 1911, i Nationalparken Colorado National Monument i USA, något som då kunde kallas en via ferrata. Han högg ut steg i sandstensberget, med hjälp av hammare och mejsel, och fäste metallrör på en meters avstånd från varandra. På så sätt gjorde han det möjligt bestiga de nästan 200m av sandstenstornet Independence Monument. Under årens gång har alla metallrör, förutom ett, försvunnit och endast de hål de varit fästa i finns kvar som minne.

John Otto's Route är idag en av de mest populära lederna på sandstenstornen i den amerikanska öknen. En friklättringsled, med fyra replängder graderade 6a, som hade varit omöjlig att bestiga utan de steg som skulpteras in i stenen och de hål som finns kvar efter metallrören. Även om det i dagens läge inte är en via ferrata så är det helt klart en artificiellt konstruerad led. På foto 1 ses ledens sista replängd och de uthuggna steg och hål som finns på leden.

UTFORMNING OCH KÄNNETECKEN
En via ferrata kan ha ett antal olika utseenden och utformningen kan skilja sig mycket åt. Ibland ska man följa en vertikal led, andra gånger är leden horisontell led och ofta är leden en kombination av vertikala och horisontella element. Den relativa höjdskillnaden kan också variera mycket, ibland handlar det bara om några meter och i andra fall handlar om upp till tusen meter i höjdskillnad. Leden kan vara lång med variationer mellan stigningar, nedstigningar och horisontella traverseringar.

Tiden det tar att utföra en via ferrata kan även den skilja. Det kan ta allt från någon timme till flera dagar att klättra en led, vilket är fallet på vissa leder i Dolomiterna där man kan övernatta i övernattningsstugor i bergen. Den bergart som klättringen utförs på varierar och kan vara allt från hård granit till mjuk sandsten.

Foto 2
En via ferrata följer logiskt bergväggens struktur och binder samman vertikala väggar, kanaler och mindre överhäng, med avsatser. Ibland går leden även förbi tak. På foto 2 kan vi se väggen som via ferratan Telluride, i Colorado, går över. Via ferratan består till åttio procent av traverser, och nedanför leden, i början av den, finns en populär sportklättringsklippa.

Principen bakom en via ferrata är att hela dess längd binds ihop med en stålvajer som är uppdelad i längder om tre till tio meter. För att underlätta klättringen finns det även metallsteg, räcken, stegar, uthackade steg och ibland till och med broar. På foto 3 kan vi se metallsteg och metallvajern på en via ferrata. Med den stora variation av artificiella grepp som finns på en via ferrata kan även ovana klättrare ta sig fram säkert och njuta av bergväggens miljö.

Den generella normen är att klättraren är infäst i metallvajern med ett dynamiskt system, ett infästningskit (Y-slinga). Det går även, i vissa fall, att använda sig av ett rep för att säkra in sig längs med leden för större säkerhet.

Foto 3
FAKTOR 2 FALL
När man klättrar en via ferrata, eller är i en reppark, löper vi en stor risk att skapa ett faktor 2 fall, eller högre, när vi faller. Det beror på att vi har statiska infästningsslingor som inte ger möjlighet att dämpa fallets energi. När vi klättrar ovanför infästningspunkten, ankaret, eller vajern, så finns risken att orsaka ett fall 2 fall eller högre om vi är infästa med en statisk slinga som inte kan dämpa fallet. Det är därför som man vid vanlig klättring alltid använder ett dynamiskt rep och fäster in sig i säkringar längs med ledens väg för att skydda vid ett eventuellt fall. Fallets längd och mängden rep som vi har tagit ut avgör vilken faktor fallet kommer att ha.

Det är därför man ALDRIG ska befinna sig ovanför infästningspunkten när man använder en icke dynamisk infästning. Man bör alltid använda sig av dynamiska infästningar som möjliggör en dämpning av det fall som en klättraren kan råka ut för när hen klättrar en via ferrata. På så sätt blir ett eventuellt fall mindre dramatiskt.

UTRUSTNING
Under klättringen behöver vi röra oss lätt och smidigt, därför är det viktigt att ha effektiv och lätt säkerhetsutrustning.
  • Sele: En bekväm och lätt midjesele som är godkänd för via ferrata och klättring. Det är viktigt att även ha med sig en bröstsele, för att undvika bakåttippning vid fall, om man har med sig en tung ryggsäck. Mindre barn, upp till cirka 8 år, bör använda helkroppssele. Midjeselar är bekvämare än en helkroppsselar då de ger oss mer rörelsefrihet, men mindre barn behöver det extra stödet då deras tyngdpunkt sitter högt och därmed riskerar att tippa bakåt vid fall.
    Vårt utbud
  • Infästningskit: De måste vara dynamiska och inkludera en falldämpare. I dagens läge finns det ett stort antal produkter att välja mellan när vi ska välja vårt infästningskit (Y-slinga). Vi bör leta efter ett som ger god säkerhet samtidigt som det är lätt och enkel att använda. Att det uppfyller rätt norm är viktigt och infästningskitet ska därför vara godkänt enligt till exempel CE eller UIAA.
    Vårt utbud
    Infästningskiten består av två slingor med två karbinhakar. Slingorna är infästa i en falldämpare som dämpar ett eventuellt fall. Vi fäster det i selen genom att knyta in det med ett lärkhuvud i selens två inknytningsöglor, den för benen och den för midjan, likt en inknytning vid klättring. Karbinerna är vanligtvis överdimensionerade för att de enkelt ska kunna glida längs med ledens vajer.

    Det finns olika sätt att improvisera ihop ett infästningskit, följande sätt är både enkelt och säkert. Den utrustning som behövs är: En falldämpare, två slingor eller ankarslingor, två låskarbiner med stor grindöppning och två skruvlänkar (maillon). Falldämparen fästs i selens centrala slinga med en skruvlänk. I andra änden av falldämparen fäster vi den andra skruvlänke

Senaste inläggen

Kommentarer

Du måste vara inloggad på barrabes.com för att kunna skriva ett inlägg Klicka här för att logga in
Det finns inga kommentarer till den här produkten.

Presentkort
Med Barrabes Presentkort blir det alltid rätt!
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Vill du få information om våra erbjudanden och nyheter
Följ oss
Håll dig uppdaterad på vad som händer på Barrabes.com
Tveka inte, kontakta oss
Kontakta oss
eller ring till
018-444 56 10
(Öppettider: Måndag till torsdag 8:30-18:00. Fredag 8:30-14:00)
Sverige  |  España  |  Deutschland  |  France  |  United Kingdom  |  International